Lämna narcissisten. Inte för att din kärlek har tagit slut, utan för att din kärlek förtjänar mer. Mer än halva löften, mer än sporadiska meddelanden, mer än känslan av att ständigt behöva kämpa för en plats i hans liv.
Lämna honom. Inte för att du är svag, utan för att du äntligen är stark nog att förstå att sann kärlek aldrig betyder att vara osynlig. Du är ingen reservlösning. Du är ingen kompromiss. Du är ingen trygghet för hans osäkerhet eller tristess. Du är någon som ska ses, höras och hållas – inte bara när det passar honom, utan alltid.
Lämna honom. Inte för att du inte kan förlåta – du har redan förlåtit mer än du någonsin borde. Du har visat förståelse, haft tålamod och hittat hopp gång på gång, även när han gav dig skäl att tappa det. Men någon gång räcker det. Du måste sluta förlora dig själv bara för att hålla fast vid honom.
Lämna honom. För du är värd att någon väljer dig – tydligt, medvetet och utan tvekan. Inte någon som håller dig på avstånd, får dig att vänta, förminskar dig eller får dig att tvivla. Din själ längtar efter svar, inte frågor. Efter frid, inte kaos.
Lämna honom. Inte för att minnena inte betyder något – självklart gjorde de det. Ni skrattade, delade stunder, var nära. Men minnen bär inte en relation. Kärlek är inte bara ett tillbakablickande, utan ett nu och ett imorgon.
Lämna honom. För ditt hjärta är trött på att alltid vara den trygga hamnen dit han återvänder när det passar honom – bara för att försvinna igen när det blir obekvämt. Du är ingen mellanlandning. Du är ingen reservplan. Du är någon som förtjänar att någon stannar.
Lämna honom. För kärlek ska inte ständigt få dig att känna att du måste tigga om uppmärksamhet. Du är redan värdefull. Om han inte ser det, är det inte din uppgift att övertyga honom.
Lämna honom. Inte för att du är kall, utan för att du har lidit nog. För att du för ofta legat ensam med tankar som gått i cirklar. För att du grubblat över meddelanden som aldrig kom. För att du hittat ursäkter för honom medan han aldrig försökte förstå dig.
Lämna honom. För sann kärlek betyder inte att du ständigt måste försvara dig, vara rädd för att vara ärlig eller göra dig själv mindre för att han ska känna sig större.
Lämna honom. Även om det gör ont, även om ditt hjärta håller fast, även om förnuftet hittar tusen skäl att stanna. Ibland betyder kärlek till sig själv att gå precis när allt inom dig vill stanna.
Var modig. Lämna narcissisten.
Inte för att du har gett upp, utan för att du har valt dig själv. För att du har insett att du är mer än hans osäkerhet, obeslutsamhet och halva gester.
Lämna honom. Och lita på att läkningen kommer. Kanske inte idag, kanske inte imorgon, men den kommer. En morgon vaknar du och känner lättnad i bröstet. En dag ser du tillbaka och förstår inte varför du stannade så länge.
Du kommer inse: Du förlorade inte honom – du fick dig själv tillbaka.
Ditt skratt blir högre. Ditt hjärta friare. Din själ ljusare.
Och då kommer du möta någon som stannar. Någon som inte lämnar när det blir svårt, som inte får dig att tvivla, som kommer när du väntar och som hjälper dig växa.
Tills dess – var modig.
Lämna narcissisten. Och se dig inte tillbaka.
Du går inte bort från kärlek. Du går den till mötes.