Det finns stunder i livet då du känner att något inte stämmer – även om den andra säger motsatsen.
Du hör fraser som ”Jag behöver bara tid, ”Jag vet inte vad jag vill” eller ”Det ligger inte på dig, utan på mig”. Och ändå känner du det: Den här kärleken bär inte.
Ibland är det inte vad någon säger, utan vad de inte gör, som visar dig sanningen.
Innehållsförteckning
När kärlek inte hittar hem
Äkta kärlek är enkel.Den är inte perfekt, men den är klar. Den söker inga ursäkter, inga undanflykter, inget ständigt tvekan.
Om någon verkligen älskar dig behöver du inte lista ut det – du känner det.
Kärlek visar sig i närhet, i närvaro, i viljan att gå igenom svåra tider tillsammans.
Men om någon bara älskar dig halvvägs kommer du ständigt att tvivla. Du undrar om du kräver för mycket, om du är för känslig, om du kanske gör något fel.
Men vad du egentligen gör är: du kämpar för en plats i ett hjärta som aldrig helt ville ta emot dig.
Vissa människor ger dig precis nog för att du ska hoppas – men aldrig tillräckligt för att verkligen hålla dig.
De skriver till dig när de känner sig ensamma, men inte när du behöver dem. De säger att de älskar dig, men undviker all verklig närhet.
Och du börjar tro att du måste nöja dig med mindre bara för att känna något av kärlek.
Varför det är så svårt att släppa taget
Vi stannar ofta där vi blir sårade, inte för att vi vill, utan för att vi inte vill förlora hoppet. Vi klamrar oss fast vid ögonblick, blickar, ord som kändes som kärlek.
Vi målar upp bilder av vad som kunde ha varit om bara den andra gav lite mer.
Men sanningen är: Kärlek som ständigt får dig att tvivla är inte kärlek som helar.
Den är ett sår som hela tiden rivs upp, tills du finner modet att läka det själv.
Kanske älskar den andra dig på sitt sätt. Men det betyder inte att det sättet är bra för dig.
Vissa människor älskar dig på ett sätt som de själva behöver dig, inte för att de hedrar dig.
Och när kärlek blir en kamp, ett bevis du ständigt måste ge, handlar det inte längre om tillgivenhet – utan om kontroll, rädsla och vana.
Kärlek behöver inte vara komplicerad
Kärlek är inte ett mysterium som du måste lösa.
Om du ständigt söker förklaringar till varför någon drar sig undan, varför meddelanden inte besvaras eller varför du känner dig ensam när du är nära – då har du redan svaret.
Äkta kärlek ifrågasätter inte sin egen existens. Den är där. Den gör dig lugn, inte orolig. Den får dig att växa, inte krympa. Och den är aldrig en oändlig vädjan om att bli sedd.
Om någon verkligen älskar dig, finns de där – utan om och men. Om inte, visar det sig inte med en stor smäll, utan i små ögonblick: i likgiltigheten, i tystnaden, i det ständiga ”senare”.
Du förtjänar mer än halv kärlek
Du förtjänar någon som stannar, inte någon som kommer tillbaka när du väl har släppt taget.
Du förtjänar någon som inte förvirrar dig, utan som lugnar dig. Någon där du aldrig behöver undra om du är tillräcklig – för du känner det.
Men för att hitta någon sådan måste du sluta hålla fast vid det som håller dig tillbaka.
Ibland är det svåraste inte att släppa den andra – utan bilden du har av dem.
För ofta blir vi kära inte i personen som de är, utan i hoppet om vem de *kunde vara*.
Men hopp räcker inte när den andra inte kan bestämma sig för att verkligen älska dig.
Kärlek kräver mod, klarhet, ansvar. Utan det blir det bara ett vackert löfte som med tiden förvandlas till besvikelse.
Friheten att välja sig själv igen
Det är ingen svaghet att bli trött på att vänta. Det är inget misslyckande att inse att du förtjänar mer än halv kärlek.Det är styrka.
För du börjar välja dig själv – och det är den mest ärliga formen av kärlek som finns.
Du får vara ledsen. Du får gråta, undra om du kunde ha gjort mer. Men en dag vaknar du och inser att du redan har gett mer än du fått.
Och då förstår du: Den kärlek du längtar efter börjar inte hos någon annan – den börjar hos dig själv.
Släpp den som inte verkligen älskar dig. Inte i vrede, utan i självrespekt.
För den som verkligen vill se dig behöver inte övertalas.
Och kanske, en dag, när du inte längre söker, när du inte längre försöker rädda någon, hittar kärleken dig – lugn, klar och utan smärta.
Och du kommer le, för du vet: Denna gång behöver du inte hålla fast. Den stannar för att den är äkta.