När man lever eller arbetar nära en narcissist – i en relation, inom familjen eller på arbetsplatsen – väcks ofta samma fråga: Lider han någonsin? Kan det bakom den kalla fasaden, den ständiga kritiken, de hårda orden och maktspelet ändå finnas en människa som innerst inne plågas?
Det är en förståelig tanke. För om narcissisten också bar på smärta, skulle det göra det egna lidandet lättare att förstå. Det skulle betyda att det finns en gemensam grund, att han kanske en dag kan vakna upp och inse konsekvenserna av sitt beteende.
Men sanningen är hård: narcissisten lider inte – åtminstone inte på samma sätt som en empatisk människa gör. Hans inre fungerar annorlunda. Hans relation till känslor är skev, och hans mekanismer är byggda för att undvika smärta i sig själv och istället överföra den på andra.
Innehållsförteckning
Vad lidande betyder för en empatisk människa
För att förstå varför narcissisten inte lider, måste vi först se på vad lidande betyder för oss andra.
När en empatisk människa möter motgångar – en förlust, en konflikt, en besvikelse – uppstår smärta. Den känns i kroppen och i själen. Men den har också en funktion: smärtan får oss att stanna upp, reflektera och kanske förändra något.
Lidande kan tvinga oss att möta vår sårbarhet, att erkänna våra egna begränsningar. Det gör ont, men det kan också öppna en väg till mognad och utveckling.
En narcissist däremot saknar den vägen. För honom är smärtan inte en möjlighet till förändring, utan ett hot mot hans självbild.
Narcissistens inre tomhet
Narcissister bär på en inre tomhet som är svår att beskriva. De har aldrig utvecklat ett stabilt och sunt själv. Istället har de byggt ett bräckligt, konstgjort jag – ett så kallat falskt själv.
Detta falska själv är helt beroende av omvärldens bekräftelse. När någon speglar honom, beundrar honom eller underkastar sig honom, känner han sig stark. Men minsta antydan till kritik, avvisande eller brist på uppmärksamhet hotar hela konstruktionen.
Därför kan narcissisten inte tillåta sig att känna smärta. Skulle han göra det, skulle han konfronteras med det han fruktar mest: sin egen tomhet.
Han placerar sin smärta i dig
Så istället för att känna smärtan själv, förskjuter narcissisten den. Han avvisar den inåt, och kastar ut den på omgivningen.
När du känner dig värdelös efter hans ord, när du går hem och grubblar över vad du gjort fel, när du tvivlar på ditt värde – då bär du ofta inte bara din egen sorg, utan också hans.
Han har placerat den i dig.
Det är därför relationen till en narcissist känns som en evig kamp. Han blir lättad – du blir tyngd. Han känner sig stark – du känner dig försvagad.
Hans ”lidande” är en illusion
Ibland verkar det som om narcissisten lider.
Efter ett bråk kan han spela rollen av den sårade, den orättvist behandlade eller till och med den förtvivlade. Han kan gråta, visa upp sin ”smärta” eller framstå som helt knäckt.
Men ofta är detta bara en roll. En strategi för att vinna tillbaka kontrollen, väcka skuld hos dig eller hålla dig kvar i relationen.
Det är inte verklig sorg, utan snarare rädsla för att förlora makt och bekräftelse.
Varför du önskar att han ska lida
Många som blivit sårade av en narcissist bär på samma önskan: ”En dag kommer han att förstå. En dag kommer han att känna smärtan jag har känt.”
Det är mänskligt att önska sig rättvisa. Att hoppas att den som förstör också får betala ett pris. Men med narcissisten fungerar det inte så.
Han kan känna frustration, ilska, tomhet eller tristess – men inte den sortens skuld och ånger som driver en empatisk människa till förändring.
Hans immunitet mot smärta
Man kan nästan säga att narcissisten har en sorts själens immunitet mot lidande. Inte för att han är starkare än andra, utan för att han konsekvent avvisar allt som skulle göra honom sårbar.
Denna immunitet skyddar hans ego – men förstör hans mänsklighet. Han blir oförmögen till verklig närhet, oförmögen att växa, oförmögen att möta sin egen sårbarhet.
Priset är högt – men han kan leva med det. Du däremot tvingas bära konsekvenserna.
Vem som egentligen lider
Sanningen är att narcissisten inte lider – men han skapar lidande runt sig. Hans partner, hans barn, hans vänner och kollegor bär den smärta han själv inte vill ta i.
De känner förvirringen, avvisandet, förminskandet och den aggression som egentligen hör hemma i honom.
Det är därför människor som lämnat en narcissist ofta beskriver sig som tomma, förbrukade eller traumatiserade. De har burit både sin egen och narcissistens undanträngda smärta.
Den eviga cirkeln
Narcissistens inre liv följer en återkommande cykel:
- Han upplever en kränkning eller avvisning.
- Istället för att känna smärtan, avvisar han den.
- Han projicerar den på andra.
- Han känner sig tillfälligt stark.
- Den inre tomheten återvänder – och cykeln börjar om.
Denna mekanism gör att han aldrig utvecklas. Där du som empatisk människa använder smärta för att lära, växer han aldrig. Han fastnar i en ständig flykt från sig själv.
Din frigörelse: att förstå
Det är smärtsamt att acceptera, men också befriande: narcissisten kommer aldrig att lida som du gör.
Han kommer inte att vakna upp en dag och känna den djupa ånger du väntar på. Han kommer inte att förstå ditt hjärtas språk.
Det betyder att du måste släppa hoppet om hans förändring. Din väg handlar inte om honom, utan om dig. Om att se ditt eget lidande, erkänna det – och sedan börja läka.
Slutord: Lidandet är ditt – men också din väg ut
En narcissist känner inget lidande. Han skapar det i dig. Hans system är byggt för att avvisa smärta, och han gör det genom att låta andra bära den.
Men din smärta är verklig. Din sorg, din förvirring, din trötthet – de är inte illusioner. De är beviset på att du har känt på djupet, där han inte kan nå.
Och just därför är det du, inte han, som har chansen till frihet. Du kan läka. Du kan växa. Du kan lämna hans kretslopp och bygga ett liv där smärtan inte längre är ett fängelse – utan en dörr till styrka.