Låt honom inte gå för att du inte älskar honom, utan för att du förtjänar att bli älskad igen.
Låt honom inte gå för att du ger upp, utan för att du har insett att du har förlorat dig själv medan du försökte hålla fast vid honom.
Låt honom inte gå för att du är trött, utan för att du är utmattad av att kämpa för något som för länge sedan blivit ensidigt.
För kärlek ska inte vara en ständig kamp, ingen plats där du hela tiden måste bevisa att du duger.
Låt honom inte gå för att du inte försökte. Du har försökt allt.
Du har väntat, hoppats, förklarat, förlåtit, hållit tyst.
Du har hållit tillbaka tårarna för att bevara freden, hållit tillbaka dig själv för att inte förlora honom.
Men han förlorade dig ändå – inte för att du var för lite, utan för att han inte ville se hur mycket du faktiskt var.
Låt honom inte gå för att du vill glömma honom, utan för att du behöver minnas dig själv igen.
För du har för länge definierat dig själv genom honom – genom hans humör, hans ord, hans uppmärksamhet.
Och nu får du lära dig igen hur tystnad låter när den inte gör ont.
Låt honom inte gå för att du vill, utan för att du måste.
För ibland är det modigaste du kan göra att släppa taget, även när ditt hjärta fortfarande håller fast.
Ibland är kärlek inte att stanna – utan att gå. Att inse att du måste rädda dig själv när han inte gör det.
Låt honom inte gå för att han inte gjorde dig lycklig, utan för att han gjorde dig olycklig för ofta.
För du har lärt dig att dölja din sorg för att han ska må bra.
Du har lärt dig att tiga för att undvika bråk.
Du har lärt dig att göra dig liten, så att hans värld kunde förbli stor.
Låt honom inte gå för att du föraktar honom, utan för att du har slutat förakta dig själv när du stannar.
För du har förstått att kärlek som förstör dig inte är kärlek.
Att tillgivenhet utan respekt inte är ett hem – utan ett fängelse.
Låt honom inte gå för att du är stark, utan för att du har blivit svag av bördan att alltid behöva vara stark.
För du var den som höll ihop allt när han inte längre bar något.
Du tog på dig skulden för mycket, för att rättfärdiga hans misstag.
Låt honom gå, även om det sliter sönder dig.
Även om det gör ont att inte svara.
Även om ditt hjärta skriker att det fortfarande finns hopp.
Men du förtjänar mer än meningslösa meddelanden, mer än halvhjärtade ord, mer än en kärlek du ständigt måste förklara.
Låt honom gå, för du vet att sann kärlek inte lämnar dig i tvivel.
Den lugnar, den värmer, den växer med dig – den gör dig inte mindre.
Låt honom inte gå för att han är en dålig människa, utan för att han inte är rätt för dig.
För han älskar dig inte så som du borde bli älskad – med respekt, förståelse och närvaro.
Han var kanske inte grym, men han var likgiltig. Och likgiltighet är tystare, men lika förödande som smärta.
Låt honom inte gå för att du vill glömma honom, utan för att du äntligen vill kunna andas fritt.
För att du inte längre vill vara rädd för vad han tänker, säger, eller när han hör av sig.
För att du inte längre vill låta ditt liv styras av om han stannar eller går.
Låt honom inte gå för att du inte har någon kvar, utan för att du äntligen lär dig att du räcker – även ensam.
För ensamhet är inte ett misslyckande, utan en ny början.
För i tystnaden hittar du tillbaka till dig själv, steg för steg, andetag för andetag.
Låt honom gå, även om du fortfarande saknar honom.
För saknad är inte ett bevis på kärlek – det är ett eko av vana.
Och en dag, när du har läkt, kommer även ekot att tystna.
Låt honom gå, för du förtjänar att hitta någon som stannar.
Någon som lyssnar utan att du behöver be om det.
Som ser på dig utan att döma.
Som älskar dig utan att såra dig.
Låt honom gå, för att du kan.
För att du är starkare än du tror.
För att du redan har överlevt så mycket – och den här gången kommer du inte bara att överleva, du kommer att leva.
För att släppa taget är inte ett slut.
Det är en återkomst till dig själv.
Det är ögonblicket då du slutar vänta – och börjar växa.
Och en dag kommer du att se tillbaka och förstå:
Det var rätt att låta honom gå.
För i det ögonblicket du släppte taget – fann du dig själv igen.