Jag kommer inte att falla för dig på en gång. Nej, jag kommer att falla för dig gradvis – falla för dem små sakerna. Saker som hur du skrattar mitt kyss ibland, och tittar på mig som om du inte kan tro vad som händer. Eller hur du drar mig nära dig som om du inte kan hålla mig tillräckligt nära. Eller helt enkelt hur du ser på mig när vi skrattar; att skratta med dig är min favorit. Det är som att titta direkt in i din kärna och se hur verkligt sårbar du kan vara; skrattar med mig men hoppas att jag inte bryter ditt hjärta. Men det du inte vet är att jag aldrig kunde bryta ditt hjärta, för det är det vackraste med dig.
Jag minns den dag då du frågade om mina livsförväntningar innan du listade dina. Dem var inte nära vad jag förväntade mig, men dem var dina – dem var en del av dig – dem gjorde dig till vilken du är. Att öppna upp för att avslöja dina sårbarheter säger mycket om dig. Jag såg alltid den hårda unikheten brinna starkt i dig, men din lista upplyste det ännu mer. Jag var fast.
Vad jag ville är att du skulle se på mig som tjejen som kommer att vara där för dig när du behöver påminna dig själv om hur fantastisk du är, eftersom livet kan övertyga någat annat. Tjäjen som kommer att vårda vilken tid som helst med dig, helt enkelt för att det är en chans att vara nära dig. Jag är tjejen som gör dig hemlagad kycklingnudelsoppa när du inte mår bra. Jag är tjejen som kommer att tro dig när du säger att du vill ”ta saker långsamt” för att ge oss chansen att ha något riktigt. Men jag är också tjejen som kommer att stå upp för sig själv istället för att bli övertrampat.
Jag antar att inget svar är tillräckligt svar. Jag är inte tillräckligt viktig för att hålla mig omkring och undra vart det går, för svaret är helt klart ett rungande ”ingenstans.” Jag är klar att vänta på ett svar, och övertygade mig själv att någonstans – även längst bak i ditt sinne – finns en tanke på mig som kommer att ringa igenom som om någon knackade med nagel på ett kristallglas. Ett tydligt ljud som krusas framför ditt medvetande och påminner dig om att jag står vid … men jag kommer inte att stå längre.
Jag förtjänar att vara lycklig … men det gör du också. Att vänta på att något aldrig ska hända främjar bara stagnationen i livet, progressionen – det stoppar framtiden och vad den har i väntan. Det som många andra i vår ålder glömmer att komma ihåg är detta: kärleken är inte bara att välja någon att spendera liv med. Det vaknar upp varje dag och gör det dagliga valet att tillbringa resten av ditt liv med dem. Kärlek är inte passiv, det är en handling – ett dagligt val. Det är evigt.
Självkärlek
Men den viktigaste typen av kärlek är den typ vi ofta försummar: självkärlek. Det gav jag upp i min desperata sökning efter kärlek från dig, och jag förlorade synen på vem jag är och vad som gör mig lycklig. Så istället för att sitta och vänta på en text från dig som förmodligen aldrig kommer, väljer jag mig själv varje dag. Att vakna upp och påminna mig själv om att jag är stark och värd att bli älskad på det sätt jag ville älska dig. En dag kommer jag att få den typen av kärlek från en annan person, någon som kan låta mig älska honom.
Jag vet att du aldrig kommer att läsa detta brev men jag hoppas att någon – någonstans kan lära av min oro och åtminstone älska sig själva igen. Jag önskar det lika mycket för en främling som jag önskar det för dig. Men jag hoppas också att du kommer ihåg att du är förlåten, som jag är, av så många potentiella älskare före mig. Snälla älska dig själv igen.
Kära läsare: du är vacker, fantastisk och värdig så mycket kärlek. Glöm aldrig det … men om du gör det, hoppas jag att du också kommer ihåg att älska dig själv först. För ingenting kommer att göra dig lyckligare än att göra det som är bäst för dig själv. Var glad. Var fri. Bli älskad.