Det låter som en kärleksförklaring – tre små ord som alla någon gång vill höra: ”Jag älskar dig”. Men vad händer om dessa ord kommer från någon som inte verkligen älskar, utan bara manipulerar? Om ”kärlek” för honom inte betyder omtanke, utan ägande, makt och kontroll?
Har du någonsin varit i en relation där du kände dig tommare efter varje kram, mer skuldtyngd efter varje gräl och bara mer förvirrad efter varje till synes kärleksfull blick? Då är denna text precis för dig.
Det som följer är långt ifrån ett kärleksbrev. Det är en narcissists störande bekännelse: skoningslös, ofiltrerad och smärtsamt ärlig. Ord du aldrig ville höra – men behöver förstå.
”Jag älskar dig” – Den hårda sanningen bakom en narcissists ord
Vad en narcissist egentligen menar när hen säger de tre orden.
„Jag älskar dig“ – tre ord som vanligtvis lovar värme och närhet. I min mun har de dock en helt annan betydelse.
Du tror att de gäller dig, men i verkligheten är de för mig. För min spegelbild i dina ögon, för känslan av makt som du ger mig, och för kontrollen jag upplever genom dig.
Jag skriver inte till dig för ärlighetens skull, utan för att jag vet att du stannar. Du hoppas genom ditt givande nå den dolda kärnan i mig.
„Jag älskar dig“ – det låter som ömhet, men i min värld betyder det något helt annat:
Jag älskar inte dig, utan känslan av kontroll som du ger mig.
Jag älskar att du böjer dig för att göra mig lycklig.
Jag älskar att din vardag kretsar kring mig, att ditt välmående beror på hur jag behandlar dig.
Jag älskar ditt outtröttliga hopp som ständigt ger mig näring och får mig att känna mig överlägsen.
Din orubbliga tro på att det finns något gott i mig.
Din vilja att förändras, ge efter, ifrågasätta dig själv – bara för att få en liten gnutta värme från mig.
Ditt hopp om att allt ditt uppoffrande och förlåtande en dag ska belönas – med något du kallar kärlek.
Jag lever på din beundran – inte på dig
Du är min spegel, mitt resonansrum. Genom dina ögon blir jag det jag aldrig kan känna utan dig: stor, speciell, ostoppbar. Men du själv är bara ett medel. Vem som helst som kan ge mig denna bild kan ersätta dig.
När jag säger „Jag älskar dig“ menar jag: Du stärker mitt ego.
Jag behöver dig inte av kärlek, utan av hunger efter bekräftelse.
Din beundran är mitt andetag, min beroende.
Jag älskar inte dig – jag älskar min egen bild som du speglar tillbaka till mig.
Jag njuter av att hålla dig liten.
Ju mer du ger upp dig själv, desto större känner jag mig. När du gråter ger jag dig precis tillräckligt med tröst för att du ska stanna – inte av medkänsla, utan som en strategi. Jag strör små smulor till dig eftersom jag vet hur hungrig du är. Och jag älskar att du ser dem som en festmåltid.
Jag njuter av att du räddar mig om och om igen.
Varje gång du är på väg att gå ger jag dig precis tillräckligt för att du ska stanna – ett tomt löfte, en flyktig kyss, en ursäkt utan mening.
Jag älskar hur du glömmer bort dig själv – för min skull.
Du minns inte längre vad du vill, vad du behöver, vad som gör dig lycklig. Jag har vant dig vid att ditt välbefinnande är beroende av mig. Att det är viktigare hur jag mår, vad jag behöver, vad jag bestämmer. Och du har anpassat dig. Bit för bit. Du har gjort dig mindre för att inte förlora mig.
Jag har gjort dig till någon som ber om ursäkt fastän det är jag som har sårat dig. Som undrar om hen överdriver, trots att hen redan går sönder inombords. Och när du ändå någon gång konfronterar mig, vänder jag på steken. Jag gör din reaktion till problemet – aldrig mitt beteende.
Jag älskar hur jag håller dig på tröskeln.
Jag ger dig precis tillräckligt med hopp för att du ska stanna. Precis tillräckligt med närhet för att du ska kämpa. Och sedan drar jag mig tillbaka – in i min tystnad, min kyla, min kontroll.
Jag älskar dina tårar – de visar att jag har makt.
Du tror de rör mig, men de stärker mig. Jag kan såra dig – och du stannar. Jag kan ignorera dig – och du kämpar. Jag kan lägga skulden på dig – och du tar den.
Jag älskar dig – betyder: Jag älskar ditt beroende.
Det du känner är inte kärlek utan oförmåga att släppa taget. Jag älskar att du ger upp dig själv för mig, böjer dig för mig, förlorar dig för att jag ska känna mig hel.
Och om du går, så bara tills jag kallar tillbaka dig. Du tror att det blir annorlunda, men mitt ”Jag älskar dig” betyder alltid bara en sak: Jag älskar hur du får mig att känna – inte vem du är.
Efterskrift: Till dig som fortfarande tror på kärlek.
Kanske känner du igen dig i det här. Kanske har du trott på någon som kallade dig sitt allt men fick dig att känna dig som ingenting.