Det tog lång tid innan jag förstod vad som hände med mig. Jag tvivlade länge, ifrågasatte mig själv, lade skulden på mig själv. Men idag vet jag: Jag är inte skyldig. Jag är äntligen fri.
Jag tar inte farväl av dig för att jag inte räckte till. Jag tar farväl av dig för att jag äntligen räcker till för mig själv. Jag släpper taget om dig för att jag har insett att kärlek aldrig ska vara ett spel om makt, kontroll eller osäkerhet.
Du använde ord, inte för att skapa närhet, utan för att förvirra mig.
Du berömde mig när jag gjorde som du ville – och förminskade mig när jag stod upp för mig själv.
Du gjorde mig medvetet liten, så att jag inte längre visste vad jag kände eller ville.
Du fick mig att tro att jag var för känslig, för krävande, för svår.
Men vet du vad? Idag ser jag klart.
Jag var inte för känslig. Jag hade bara sunda gränser, gränser du aldrig ville acceptera.
Jag var inte otacksam. Jag krävde bara att bli sedd och respekterad på riktigt.
Jag var inte besvärlig. Jag stod bara upp när du känslomässigt misskötte mig.
Dina berättelser om mig var bara ett skydd – för dig själv, för att slippa möta sanningen.
Du framställde dig som offer så att ingen skulle ifrågasätta hur du behandlade mig.
Men jag behöver inte längre rätta dina berättelser. Jag behöver inte längre förklara mig.
Jag är inte skyldig dig någon förklaring för att jag lämnar.
Jag går för att jag har lärt mig vad självkänsla verkligen betyder.
Jag går för att jag har insett att jag förtjänar kärlek som får mig att växa – inte brytas ner.
Jag går för att jag inte längre vill förlora mig själv för någon annan.
Det var aldrig min uppgift att hela dig.
Det var aldrig min uppgift att ständigt förstå dig medan du avsiktligt missförstod mig.
Det var aldrig min uppgift att bära dina osäkerheter medan du utnyttjade mina.
Jag släpper taget, inte av hat, utan av kärlek till mig själv.
Jag förlåter mig själv för att jag stannade så länge. Jag förlåter mig själv för att jag trodde att du skulle förändras.
Jag förlåter mig själv för att jag trodde att kärlek måste kännas så här.
Idag väljer jag fred.
Jag tar farväl av de oändliga diskussionerna som aldrig ledde någonstans.
Jag tar farväl av känslan av att gå på tå för att inte trigga dig.
Jag tar farväl av den ständiga tvivlan på mig själv.
Jag vet att du kanske säger att jag ”flydde”, ”gav upp” eller ”aldrig var nöjd”.
Det spelar ingen roll. Jag lämnar dig till dina berättelser. Jag behöver dem inte längre.
Jag går med rak rygg.
Jag går för att jag har lärt mig att höra min egen röst igen.
Jag går för att jag vill leva ett liv fyllt av klarhet, respekt och äkthet.
Tack för att du visade mig vad jag aldrig mer kommer acceptera.
Tack för att jag genom dig lärde mig sätta gränser.
Tack för att jag nu vet hur verklig frihet känns.
Jag önskar dig att du en dag är ärlig mot dig själv. Men det är inte längre min uppgift.
Min uppgift är nu att älska mig själv.
Jag har lärt mig att min lycka inte beror på någon annan.
Jag har lärt mig att min tid, min energi och mitt hjärta inte kan slösas på någon som inte vill se eller värdesätta mig.
Jag har lärt mig att det är okej att säga nej, att gå vidare, att sätta mig själv först.
Jag har insett att din charm och dina löften bara var masker.
Bakom dem fanns aldrig den respekt eller den kärlek jag förtjänade.
Och jag accepterar nu att jag inte kan förändra någon annan än mig själv.
Jag behöver inte längre förklaringar, ursäkter eller manipulationer.
Jag behöver inte längre rättfärdiga mina känslor, min ilska eller min smärta.
Jag behöver bara stå kvar i min egen sanning och mitt eget värde.
Jag har återupptäckt mig själv i tystnaden efter dig.
Jag har lärt mig att uppskatta mina egna behov, att lyssna på mitt hjärta och att följa min inre röst.
Jag har lärt mig att mitt värde inte mäts i dina ögon eller i dina handlingar.
Jag släpper taget med kärlek, inte med bitterhet.
Jag släpper taget med respekt för mig själv.
Jag släpper taget med vetskapen om att friheten jag söker alltid har funnits inom mig.
Så jag säger farväl.
Inte med sorg, inte med rädsla, utan med styrka.
Jag säger farväl för att jag är värdig mer än manipulation, mer än lögner, mer än kontroll.
Jag säger farväl för att jag är värdig mig själv.
Jag går vidare.
Jag går mot dagar fyllda av ljus, ärlighet och sanning.
Jag går mot människor som ser mig, respekterar mig och älskar mig utan villkor.
Jag går mot ett liv där jag kan andas fritt, där jag kan känna mig hel, där jag kan vara mig själv fullt ut.
Och till dig, jag säger: jag hoppas en dag förstår du dina handlingar.
Men min resa handlar inte längre om dig.
Min resa handlar om mig.
Jag är fri nu. Äntligen.
Jag är fri att älska mig själv, att stå i min egen styrka och att leva utan rädsla.
Jag är fri att säga nej, att välja mig själv, att släppa det som inte tjänar mig längre.
Så farväl.
Med all min styrka, min kärlek och mitt självrespekt – farväl.